Första nybyggartiden

När de första nybyggarna bosatte sig inom lappmarken, hade lapparna eller samerna, som de numera kallas, bott där sedan urminnes tider. I denna historik används namnet lapp, som är den benämning som används i gamla handlingar.

Lappmarken var uppdelad i lappskatteland, som beboddes av en eller flera olika lappfamiljer. De betalade skatt till kronan för sitt skatteland. Familjer levde på renskötsel, jakt och fiske och flyttade mellan olika platser inom lappskattelandet, där de hade sina "renvallar" och stockkåtor. Det var alltså inga flyttningar till fjälls under sommartiden.

Med år 1673 kom en ny tid för lappmarken, då tillkom Lappmarksplakatet under Karl XI:s regering. Tidigare hade svenskar inte kunnat bosätta sig ovanför lappmarksgränsen, nu däremot ivrade man för att lappmarken skulle befolkas av nybyggare. Man erhöll skattefrihet under 15 á 20 år för att kunna bygga upp bärkraftiga nybyggen och man slapp skyldigheten att hålla soldat. Det senare innebar att det i lappmarken inte kom att finnas några soldattorp. Först sedan allmän värnplikt infördes blev ynglingar från lappmarken skyldiga att ställa upp som soldater. Redan 1674 bosatte sig finnen Nils Andersson i Gafsele, som förste nybyggare inom Åsele lappmark, som omfattade nuvarande Åsele, Fredrika, Dorotea och Vilhelmina.

Men det kom att dröja till 1713 innan förste nybyggaren Jon Ersson, som ibland får tillnamnet Kiervel (namnet stavas på olika sätt), bosatte sig inom nuvarande Dorotea, närmare bestämt i Svanabyn Kiervel bosatte sig "...på Eden mellan Swanawattnen"


Vid Åseletinget den 5 jan 1715 omtalas att en bonde ifrån Fjällsjösocken vid namn Jon Ersson skall år 1713 om sommaren utan lov ha satt sig ner på Simsjöns skatteland, närmare bestämt "...på Eden emellan Swanavattnen".
Simsjöns skatteland torde ha omfattat nuvarande Svanabyn, Granåsen, Grynberget och Forsnäs. Jon Ersson var ingen välkommen gäst på Simsjölandet.

Lapparna Thomas Jacobsson, som var nämndeman och Olof Sakrisson, vilka både bodde på skattelandet, klagade vid åseletinget 1715 över att Jon Ersson satt sig ner på deras skatteland och begärde, att han skulle dömas att flytta därifrån, då de hävdade att skattelandet var "så ringa och trångt, att de nädgas flyttia derifrån, och lämna landet öde ifall Jon Ersson får tilstånd att settia sig der neder".
Jon Ersson ansåg dock, att både lapparna och han kunde få rum på skattelandet och begärde därför att få upptaga ett torp där. Han meddelade samtidigt rätten, att han redan uppfört fyra hus på "Eden emellan Swanawatnen".

Tingsrätten föredrog att icke bifalla varken lapparnas eller Jon Erssons begäran utan beslöt att avvakta tills "tillfället bliwit synt, samt pröfwat, om det kan skie utan Skatt Lapparnas Praiudice, och förfång"
När nybygget genom tingsrättens försorg blev föremål för laga syn, framgår inte av rättens protokoll. Den normala gången, när man ville ta upp ett nybygge var, att man först själv gjorde en besiktning av platsen för det tilltänkta nybygget. Man bestämde sig för var husen skulle byggas och vilken uteslåtter man ville skulle tillhöra nybygget. Därefter gick man till tinget och begärde syn.

Tinget uppdrog då åt ett par nämndemän och länsman att som det heter genomföra "laga syneförrättning" på stället. Man kom överens med nybyggaren när man skulle träffas. Nybyggaren visade då upp den slåtter efter sjöar och åar, som han ville insyna för nybygget. Länsman antecknade noga den uppvisade slåttern och sedan lämnade man detta "syneinstrument" till nästa ting, som hade att ta ställning till ansökan. Nybyggaren måste själv betala för kostnaderna för förättning. Efter tingsrättens beslut sändes framställan till Kungl. Befallningshavanden (landshövdingen) i länet som hade att besluta om ansökan skulle bifallas och hur många års skattefrihet, frihetsår, nybygget skulle få, i regel femton.

Vad gäller nybygget i Svanabyn synes Kiervel ha slagit sig ner där utan att inhämta tingsrättens eller landshövdingens tillstånd. Ärendet aktualiserades genom lapparnas klagan vid tinget 1715. Vilket år som Kiervel verkligen bosatte sig på Näset eller "Eden emellan Swanawatnen" finns det olika uppgifter om. Olika årtal förekommer i domböckerna.

År 1721 anges årtalet till 1715 och vid 1728 års ting, då byn skattelades för första gången, anges årtalet 1712. Det har även hävdats att Kirvel skulle ha bott där ännu tidigare. Lapparna på skattelandet måste dock vid tinget 1715 ha kunnat bedöma, om det var ett och ett halvt år tidigare, som Kiervel bosatt sig på deras skatteland. Därför hävdar jag att första nybygget inom Dorotea upptogs 1713.

Varför i Svanabyn?
Kiervel, som bodde på ett torp i Lövviken, Tåsjö, hade som många andra hört talas om att jordlösa personer kunde gå över lapplandsgränsen och få mark där för anläggande av nybyggen. Han strövade säkert vida omkring, innan han slutligen fastnade för att anlägga nybygget i Svanabyn. Annars låg Bellvik och Avaträsk mycket närmare Lövviken. Jordmånen i Svanabyn är knappast den bästa, stenig moränmark med vidsträckta myrmarker, många tjärnar, sjöar och bäckar. Vet man däremot något om 1700-talets jordbruk i dessa byggder, förstår man bättre varför Kiervel valde att bosätta sig i Svanabyn. Han såg mindre på den steniga och hårdarbetade moränmarken än till den starrslåtter, som kunde ske efter sjöar, bäckar och på myrar. Med Kiervels ögon sett, var alltså Svanabyn den bästa platsen för ett nybygge.


Där fanns det gott om starrhö, som väcte frodigt efter bäckar och sjöar och där fanns rikligt med fisk, som var en oskattbar tillgång. Platsen på Näset var också logisk, mitt emellan två sjöar och i närheten av en bäck, där man kunde hämta vatten till hushållet och kreaturen under det långa vinterhalvåret. Med hjälp av sin familj och sina svågrar i Tåsjö fick han sedan snabbt hjälp med att uppföra nädvändiga hus för att klara den första vintern 1713-1714.


Kiervels familj
Kiervel, eventuellt av Kiervelainen, var av finnsläkt och kom från Ringvattnet i Alanäs, där hans far Erik Jonsson hade utverkat tillstånd att få upptaga nybygge på allmänningsskogarna i Ströms socken. Första gången som Jon Ersson Kiervel förekommer i handlingar är vid tinget i Ramsele, där man anklagade "Finnarna i Russiön för det the skolat hyst och härbergerat een dräng wid Nampn Jon Erichson ifrån Reenwattnen och Ströms Sochen uthi Jämpteland som uthan bewis och tillstånd ther ifrån wicken begärte at the för sådant plichta måtte"


Finnarna försvarade sig med att han inte bott hos dem men att han nu var en "gifther karl...tagit tiänst hoos Isak Hinderson i Rörström, som sielf therförr swara må"
I varje fall gifte sig Kiervel med finnflickan Märeta Johansdotter Hokkinen i Tåsjö. Med henne fick han fem flickor men ingen pojke.

Flera hembygdsforskare inkl. Erold Sandqvist har hävdat att Jon Jonsson, född 1710, som flyttade till Svanabyn i slutet av 1730-talet, skulle ha varit en son till Kiervel. Hembydsforskaren Anna-Greta Näslund, Solna, har dock kunnat leda i bevis att han härstammade från Anundsjö. Ganska snart började friare uppvakta Kiervels flickor. Den förste var finnen Henrich Matzon från Grundtjärn i Anundsjö, som gifte sig med Sohpia Jonsdotter år 1720. Därefter gifte sig Lisbeta med Pär Ericsson.


Båda mågarna byggde egna hus och bosatte sig i Svanabyn. Trots att nu Kiervel med hustru hade två döttrar med familjer boende i byn testamenterade de vid åseletinget 1724 all sin kvarlåtenskap till dottern Märet "gammeljäntan" och förklarade sin vilja vara, att hon skulle "efft. deras död niuta och behålla all deras befinteliga lösa och fast egendom"

Vid midsommartiden 1728 fick Kiervel besök på Näset av finnen Johan Matzon från Brahestad i Finland. Resultatet av detta besök blev att "gammeljäntan" Märet, då 31 år gammal, blev med barn. Vid åseletinget 1730 "tillstod (Matzon) friwilligt at han lägrat henne under ächtenskapslöfte, och förklarade sig willia taga henne till Hustro"

Därav blev dock intet, då han även givit en kvinna i Östergraninge, 13.5 mil därifrån, äktenskapslöfte. Tinget ville höra denna kvinna, innan Matzon kunde få äkta Märet. Märets barn dog och hennes vidare öden är oklara.
Hembygdsforskare Karl-Erik Gavelin hävdar dock att hon gifte sig med Nils Jakobsson, född 1706, från Säljåsen, Alanäs, och att de bosatte sig i Gubbhögen, Alanäs.

Hur det var med renligheten under denna första tid framgår av en gammal tradition som vet berätta följande: Fru Kiervel hade en dag tvättat sig i Näsbäcken, kammat sig och gjort sig fin så gott det nu gick. När hon kom in i rökstugan, där maken satt och täljde, tittade han upp men kände inte igen henne utan undrade vad det var för kvinna, som kom på besök. På så sätt uppstod ordspråket: "Du är som Kiervel, du känn´int´ käringa". Somliga påstår att denna händelse skulle avse Kiervels föräldrar, men jag (Erold Sandqvist) håller före att det gäller Svanaby-Kiervel.

Skatteläggning och delning av byn
Vid Åseletinget 1721 begärde Kiervels måg Henrich Matzon att få övertaga torpet Svanavattnet och den 21 dec 1723 fich han Kungl. Befallningshavandens papper på, att han hade "allena lof på besittningen". Matzon gjorde dock aldrig anspråk på ensamrätten till nybbygget.


Vid Åseletinget 1728, alltså 15 år efter det Kiervel bosatt sig på torpet Svanabyn eller Svanavattnet, anhöll befallningsman Lars Pagander, att rätten skulle skattelägga torpet Svanavattnet. Kiervels mågar, Hinrich Matzon och Pär Ericsson, begärde då också rättens tillstånd att få dela torpets ägor. Kiervel anmälde då, att han "uplåtit sin oförsedde dotter Märet besitningen på detta Torp; Men efter närmare betänkande" - hårda påtryckningar av mågarna kan man tänka -"förklarar Jon Erichson sig väl nögd wara och genom så at hans beröde mågar Kunde få framgient åbo halfwa Torpet hwardera, så wida de lofwade honom att i hans Lifztid få, utan afwund, niuta och behålla en del af de ägor, som han först opbrukat". Rätten beslutade om delning av torpet och att skattelägga det till 6 daler årlig skatt, 3 daler vardera för mågarna.

Detta innebar, att torpet Svanavattnet, där mågarna troligen redan tidigare uppbrukat var sitt torp, kom att räknas som två nybyggen samt Kiervels ägor på Näset.


Efter Kiervels död 1735, hustrun dog 1740, kom inte tegarna på Näset att läggas till något enskilt nybygge utan delades mellan de övriga gårdarna i byn och ingen kom att bo på Näset förrän efter laga skifte 1892. Genom bl.a lottkastning företogs 1804 ny delning av tegarna på "Kierfwel Näset" mellan de fyra gårdarna i byn. Ända fram till laga skifte hade gårdarna i byn var sin teg på Näset.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 20:56

jag. min make och vovven var i dag till Svanabyn, en tanke som legat vilade i allt för lång tid, Men just i dag den 11 oktober sken solen, träden var gudomliga!

...
13.03 | 20:20

Jag tror vår Maj Britt är född i maj. Men tack för tipset.

...
13.03 | 10:15

Är det Maj Britt som bor i Dorotea och heter Hahlin.

...
10.03 | 22:03

Hej! Jag letar efter Maj Britt (Andersson) som gick lantbruksskolan i Umeå 1983-1985. Vi ska ordna med en klassträff i år och skulle gärna få tag på henne.

...
Du gillar den här sidan