Utifrån
Alfons Erikssons personnr och födelseort i Bodums församling fick jag
uppgift om hans mor Hilma Eriksson. I kyrkboken stod antecknat att hon
utvandrat 1911-07-05 till Canada. För att spåra utvandrare finns flera
vägar att gå. Jag började med att ringa Frälsningsarmen i Stockholm, som
hjälper till att söka i andra länder, men eftersom jag inte visste till
vilken ort i Canada som Hilma anlände till, så kunde dom inte hjälpa
till, utan gav mig tips om att ringa Svenska Emmigrantinstitutet i
Växjö, där alla passagerarlistor från emmigrantbåtarna finns
mikrofilmade och förvarade.
Med hjälp av det datum hon utvandrat kunde dom mot en kostnad av
200 kr ta fram en kopia av den. 1993-12-29 fick jag svar samt kopian på
passagerarlistan. Av Emmigrantinstitutet fick jag en adress till en
lokal släktforskarförening i Regina, Canada. Jag skrev ett brev dit och
bifogade passagerarlistan. Den 2 febr 94 fick jag svar från en Laura M
Hanowski, Bibliotekarie. Hon tipsade mig om en bok som heter "Three
Score and Ten 1886-1956, A History Of The Swedish Settlement Of Stockhom
and District".
Hon trodde kanske jag skulle kunna finna några ledtrådar i den. Men
jag fick också en adress till "Senior Citizens Center" i Stockholm,
Canada, så jag skrev då ett brev igen med samma frågor samtidigt som jag
via biblioteket i Dorotea beställde boken från
Riksdagsbiblioteket.Boken var på engelska och handlade om dom första
bosättarna i kolonin Stockholm, Canada. Det var ju dit Hilma och
Karl-Atle anlände. Tyvärr så fann jag inget i boken som kunde vägleda
mig, för jag visste ju inte om Hilma blev gift och således hade annat
efternamn.
I mars 94 fick jag svar från en kvinna som heter Maureen Landine,
vilken jobbade på "Senior Citizens Center". Där hade jag tur, för hon
visste nästan allt! Hennes föräldrar var nämligen grannar med Hilma i
detta nybyggarsamhälle. Hon skrev ett långt brev där jag fick veta att
Karl-Atle (kallad Charlie i Canada) är död, men hans fru lever. Jag fick
också veta att Hilma gifte sig med Axel Jacobsson så snart hon kom till
Canada. Dom fick en son, Bennie. Äktenskapet blev kort, för Axel dog
när Bennie var 2 år. Efter Axel's död gifte hon om sig med en ungersk
emmigrant vid namn Balogh. Dom fick 4 pojkar och en flicka; Albert,
Irene, Tommy, Jimmy och David. Av Maureen fick jag adresser till
samtliga.
Jag beslöt mig då för att ta kontakt med Karl-Atles änka, och skrev
ett brev till henne och talade om historien kring Hilma. Jag bifogade
även ett foto på Alfons, hennes makes bror. I juli fick jag svar från en
mycket rörd änka efter Karl-Atle. Hon var "tagen" av beskedet om hans
anhöriga i Sverige. Dom hade inte vetat någonting!
Tillslut var kontakt även etablerad med Alfon Erikssons bror, Albert
Balogh. Genom honom fick vi foton av alla syskonen och lite historia,
men inte mycket, eftersom Hilma inte hade berättat någonting för någon
av sina barn. Enligt Albert så visste dom att deras mor var född i
Sverige, men inte vart. Dom frågade aldrig, men minns att hon "bröt" när
hon pratade. Barnen mindes henne som en stark kvinna, djupt troende,
trygg och snäll trots att hennes liv kantades av två äktenskap som var
långt ifrån trygga. Möjligen kunde det finnas anteckningar i hennes
Bibel, som hon läste troget varje dag, men hennes önskan var att få ta
Bibeln med sig i kistan, och så blev det.
Hilma Eriksson hade alla sina söner ute i andra världskriget och
under den tiden insjuknade hon i cancer. Läkarna ville amputera hennes
arm för att hindra sjukdomsförloppet, men hon vägrade. Hon dog 1945.
Genom åren har jag fått många brev och foton från Canada och 1996
besökte Albert Balogh, hans fru Jean, deras dotter Hilma, Sverige för
första gången. Dom hade 1995, utan att ha vetat om sin släkt i Sverige,
bokat en resa till Sverige och Funäsdalen. Flera länder var inplanerade
så deras träff med oss blev kort, endast tre dagar. Vi hade en liten
släktträff på Hällagården i Svanabyn, där dom även stannade en natt.
Eftersom dom tyckte att vistelsen blev för kort, beslöt sig Albert och
Jean för att återvända 1998. Den 10 juli hämtade vi dom på Östersunds
flygplats och åkte till Dorotea, där dom bodde i vår lägenhet under hela
vistelsen, som varade i 10 dagar.
Här är ett foto på Hilma och hennes två yngsta söner Alfons och Karl-Atle